fredag 25 mars 2011

Ulla, kvinnorna och jag

Tillbringar mycket tid på arkivet just nu. Det är ganska ensamt. Bara jag och gulnade dokument från en annan tid. Men häromdagen träffade jag någon. Vi satt i varsitt hörn av lokalen. Hon med sina bruna lådor med dokument, och jag med mina tunga liggare från mellankrigstidens fattigvård. Vi satt där, koncentrerat hela dagen, men när klockan började närma sig stängning reste hon sig och frågade vad jag sysslade med. Jag berättade och hon lyssnade intresserat.
Helene Ugland
Ulla skriver på en bok som blandar historia med inlevelse, ja en historisk roman helt enkelt, där hennes mormor är en viktig karaktär. I arkivet ville hon få veta om hennes mormor fött alla sina tio barn hemma, och i så fall vem barnmorskan var. Mormor i Annedal skiljde sig 1916 och blev ensam med 10 barn i en tid före alla typer av trygghetssystem. Hon fixade det. Det visar sig att Ulla identifierar sig med starka kvinnor. Hon har skrivit en uppsats på universitetet om Helene Ugland, arbetar- och kvinnosaksagitator under 1900-talets första decennier. Hon har skrivit en annan om Selma Lagerlöf. Hon har recenserat böcker för Dala-demokraten. Hon är politiskt intresserad. Hon skriver en blogg om tiden.
Hur kan det vara möjligt. Hur kan jag, med mina snäva intresseområden, hitta någon precis likadan (Ja, förutom det där med kvinnosakskampen då.). Jag är helt förbluffad.
Ulla fick mig att inse några saker. Som historisk journalist är inlevelseförmågan, förmågan att visualisera för sig själv en annan tid, att lämna den här tiden, och förstå att livets förutsättningar och regler varit helt annorlunda, av största betydelse. Verklig inlevelse är en hisnande resa till en annan verklighet. Det gäller att inte tappa bort det i den akademiska världens teknikaliteter. Närmaste vägen dit är att som Ulla utgå från en verklig person som man är släkt med och/eller känner släktskap med.
När man sysslar med politisk historia försvinner oftast kvinnorna. De som nådde den yttersta makten var nästan alltid män, och det är de som vi minns, men kvinnorna fanns också alltid där, ofta osynliggjorda i historieskrivningen.
Kvinnor påverkades också ofta mer av politikens resultat än vad männen gjorde. För att förstå vad politik betyder behöver man ibland påminna sig om vad den inneburit för den vanliga lilla människan, och de kvinnor som kämpat och mycket sällan satt sig själv främst. Politik är kanske mer än något annat maktens samspel med vardagen, och att förstå dåtidens vardag är en förutsättning för att förstå dåtidens politik. Barnmorskan hon hette Nanny och hon hjälpte Ullas mormor att föda nio av hennes tio barn - hemma i den lilla ettan i Annedal, Göteborgs äldsta och nu rivna område med landshövdingehus.

PS. Hör gärna av dig Ulla

torsdag 10 mars 2011

Fångad i nationen? Svenska historikermötet i Göteborg

Den 5-7 maj hålls det årliga historikermötet där Sveriges historiker träffas och diskuterar kring ett utvalt tema. I år är det Historia i Sverige - fångad i nationen? som är huvudtema. 


"Alltsedan historieämnet etablerades som vetenskap under 1800-talet har dess fokus varit nationen och nationalstatens historia. Historievetenskapen fick därmed en nationellt legitimerande funktion. Den politiska historien, de politiska händelserna och institutionerna, stod länge i centrum. När den nationellt legitimerande funktionen ifrågasattes och sedermera övergavs fortsatte nationen att ändå utgöra historieforskningens ram. De nya forskningsinriktningarna som tog form under 1960-talet och framåt bröt inte mot det nationella paradigmet.
Det nationella paradigmets livskraft har inneburit nackdelen att perspektiven blivit onödigt snäva. Men det nationella perspektivet har också resulterat i fördelen att vissa frågor har fördjupats." - Programförklaring till plenum på första dagen av historikermötet.
Det här är ett ämne som verkligen engagerar mig. Jag är övertygad om att det snäva svenska perspektivet gjort svenska historiker i viss mån blinda för det europeiska sammanhang som vår historia är oupplösligt bundet till. (Dessutom har Europa och Sverige, i flera tusen år, på olika sätt varit förbunden med resten av världen.) Den svenska bedriften, de svenska krigen och så vidare har varit i fokus. Men tänk att istället för att skriva om till exempel stormaktstidens krig ur ett svenskt perspektiv, även ha med ett lika fullständigt Tyskt eller Polskt perspektiv. Då skulle en betydligt mer fullständig bild av krigets villkor och vansinne framträda.
Frågan om att göra historien gränsöverskridande istället för gränsbyggande är något som verkligen känns viktigt för mig. Vi är trots allt bara en mänsklighet på ett litet blått sandkorn i universum. För att lösa våra problem måste vi enas, och då måste vi börja få ihop vår världs historia till en historia, där individer, stammar, klaner, folk och stater erkänner att de bara är en pusselbit i något större helt. Ett helt där ett liv alltid är lika mycket värt, och vår planet är något vi förvaltar tillsammans till kommande generationer.
Här är några texter jag skrivit som rör sig kring detta tema: